31.12.2010 Fredag

(Det här är mitt dagboksinlägg idag, tror jag)
Farewell 2010, du var ett bra år, trots motgångar och hopplöshet. Du var ett bra år. Jag mår.. nästan bra. Pratar fortfarande med kuratorn, men jag börjar få allt färre saker att prata om (förutom, igen, the obvious). Men nu, med den sista dagen på året 2010.. så känns inte nästa år hopplöst, som för exakt ett år sedan. Jag är.. helt enkelt en bättre person. Tror jag. Hoppas jag. Känslig är jag, rädd är jag, feg är jag. Men.. lite mindre än förra året. Lite mindre än under detta år som gått.
Så.. kanske jag försöker säga.. Tack åt alla som hjälpt mig överleva ännu ett år. Ni som gjort mig starkare, fått mig att våga, stöttat mig, hållit mig uppe när allt kändes hopplöst. Mina närmaste för det första, ni 6 mest. Jag säger det aldrig åt er, men ni är mina änglar, som räddat mig från den djupaste gropen jag har varit i.
Men också ni andra som fått mig att skratta, som pratat med mig och orkat umgås med mig.
Tack för ni som orkat lyssna när jag mått dåligt, som hjälpt och ryckt upp mig. Som, då jag trott att ingen orkar med mig, har.. kanske kramat mig, klappat mig på axeln, sagt något snällt.
Tack för musiken, alla ni underbaringar som skriver, spelar, sjunger. "It truly makes the most beautiful music.." Det gör NI. Den vackra musik, som får en att flyga runt i världar man aldrig förut besökt, som får en att se att andra känner precis likadant som en själv.

"Crest, unrest, repeated in time for broken hearted. And set free"

//Tova. För sista gången år 2010.

Good night, my friends, and see, that this is not the end, though it might seem dark. It is a beginning, of our greatest adventure. The future.